Inte ett glatt o trevligt inlägg.

Alla inlägg behöver inte vara så jävla underbara.

 

Jag fick som stanna upp i all stress.

Tänka till och känna kärlek.

Igen.

 

Nu fokuserar jag min hjärna på min syster.

Har bara en kvar.

Min storasyster gick över på andra sidan, för länge sedan.

Men blundar man, så var det som, i går.

 

Kärlek, vadå kärlek. Jo att tala med dem man älskar, och allt vardaglig blir på riktigt.

Vi talar känslor, gråter. skrattar..

Vi försöker styrka varandra, jag är som alltid för långt bort.

Min pappa är liten, ängslig och ensam.

Jag måste hem.

Finnas till.

 

Hur kan man leva, och veta att i huvudet växer en tumör.....

Älskade syster, jag vill hålla din hand,finnas hela tiden hos dig. krympa din ångest,...

men sitter som en fastlåst. I mitt egna liv.

Med allt vardagligt, 6 hästar, 4 katter, en hund, flugor, mocka skit i boxar, sela för träning, tvätta täcken, nej hästtäcken, samt folktäcken och bädda nytt i lillstugan,laga mat,fodra hästar, vattna, fodra folk,..är trött.

 

Behöver tid.

 

Livet är inte alltid till godo.

 

Ge livet lite tid till min godo.

 

Puss o kram.