Lite bilder på familjen och min linslus till son.
Snygga Robert.
Mina barn, mina kopior.
Hade ett långt och stressigt samtal med min dotter, som alltid är hon fullt upptagen,,, vad kommer den tesen i från ?
En mamma som hade allt för många saker på g.
Visst, äpplet faller sällan långt från ......äppelträdet.
Funder på de mina som barn,
Roberth som var den som först sa mamma, pappa sen...jälar... = jävlar.
Spisen var inte barnsäker, och jag blev rädd när han kom i 100 km/tim med gåstolen,
Nyss bakat, och ugnen var varm,, Jävlar skrek ja, och Nej= Inte röra.
Så spisen blev jälar... så blev de.
Han samlade sig saker att skruva sönder, rummet var ett enda tekniskt kaos, allt skulle sparas...
Roberth skruvade i sär.. men satt sedan i hop.. med andra delar... Autodiakt... stavade säkert fel...
En människa som ser,,, lagrar i hjärnan, och sätter i hop..
Allt va ett enda lagande, samlande,, funderande, och utvecklande av, det som fanns att skruva på.
Roberth är den i dag, och lever på det.
Inte radioapparater, utan större maskiner.
Hulda min, hon va inte så pratglad, utan uttryckte sig med att ljuda, fick lära mig att förstå vissa ljud, betydde vissa saker, men mamma ,pappa, isse,=katt, sen va hon tyst.
En period blev jag orolig att hon inte va talför...
sen kom orden, hon satt i sin hoppgunga i köket, och glodde tomt framför sig.
Jag pratade som vanligt, och hon log och såg allmänt lycklig ut, men svarade inte.
jag kände att jag började bli desperat, = prata unge...
Några dagar senare, utan en enda bokstav, säger hon - titta mamma kisse.
Sådärja.
Sen, fick jag den mest pratande unge i Gästrikland, hon pratade utan uppehåll, ingen förstod va hon sa, men hon pratade. Elak, den elakaste bland elakaste, blev hon när man inte fattade, så rött hår, kan va surt, men jag tror inte alls på de, hon försökte bara bli förstådd.
Jag ber till alla Gudar som finns att hon är förstådd i dag.
Sen vet jag, att hon krigar sig till att bli förstådd. Det som ligger i hennes natur,, ochså genetiskt från mamman.
Pratar jag ?
Jo så klart, älskar att prata...sen om någon lyssnar ? kloka ord kan hamna rätt, vem vet.
Att bli förstådd ? inte missförstådd ? att vara , att tala om ? jag bjuder på de, Vi lever i en sådan värld, så kan jag bistå med lite glädje, så ta emot.
Mina barn har under deras uppväxt, fått konkurrera med andras barn.
men som det ser ut i dag, har dom växt till sig, och blivit vuxna, och kärleksfulla.
Jag får kanske be om ursäkt, om jag inte alltid räckt till, men o andra sidan, vet de mina att jag älskar dom.
och skulle inte för mitt liv inte lämna dem, om dom behöver mig.
Andras Barn,, finns alltid i mitt hjärta, Dom är och kommer alltid att vara "mina" ungar.
Många barn under mina vingar blev de,,,
Ankmamma är kanske rätta ordet...
nåja.
Mina barn: Roberth & Hulda är och förblir mina kopior.
De är jag riktigt nöjd med.
Sov gott därute, jag jobbar sista dagen i morgon inför en semester period på 14 dagar,
som jag ska...terra mina ungar i Gävle...
Umgåspåriktigtmedmammamuuuuu....
Semester i Gästrikland...
Hej !
Ska kanske be om ursäkt, för att jag inte haft så mycke tid, vid dator.
Kantarell-tant. Som jag är, så går all fritid åt att jaga dessa primörer.
Jag får på köpet motion, och en massa djur o naturupplevelser.
Råddjur,Älgar, Vildsvin, och i dag en vilsen kronhjort med enorma horn, med basthud på. han stod länge o glodde på Busen och mig, men när Busen skallade, försvann han mellan granarna.
Kameran (nja telefonen) låg så klart i bilen.
Jag har åkt i öppna landskap, nära havet, och fått möjligheten att hitta nya smultronställen.
Vi har gått i genom skogar som är så full av (troll) kan det kännas som, och stött på dofter som vildsvinsskit....
och min hund vill till bilen, Han blir nervös och segar sig mot bilen.
kan vara bra, straxt därefter kommer en sugga med 1 unge, sen en sugga till med 2 ungar....
Han är klok min hund.
Men kanske lite vek, han o jag va ute på långtur, och hamnade nära en skyttebana, Busen blev liten som en näbbmus, och att söka kantareller, fanns inte på listan...
han gick i mina byxben, jag led med honom, och vi avslutade söket, för att bege oss till annan skogsmark.
När jag öppnade bildörren och kommenderade : Varsågod... blev han kvar..Jag lockade och pockade, men hunden satt som djupfryst.
Här gäller det att vara före sin tid, så jag släppte kopplet och gick, efter en stund kände jag hans närhet vid benet, vi gick och jag sjöng, och stannade och gav honom lite levergodis.
Sådärja, då drog han tillbaks till bilen som stod öppen, för att rulla i hop sig,,i jag är så trött väck mig inte ställning.
Kände att jag orkade inte bråka på honom. så jag körde en kilometer, och stannade och tog fram fikat.
Kaffe macka, och levergodis.
Han brydde sig inte, utan låg och tittade bort.
Jag bestämde mig för att bryta, och körde hemmåt.
3 km hemmifrån stannade jag och öppnade dörren för honom, men han beslöt sig stanna i bilen,
Så jag tog min svampkorg och gick, dörren stod öppen, men ingen hund.
Efter 5 minuter stod en glad borderterrier nedanför mig, och väntade på = va ska vi göra ???
jag hade gömt lite levergodis, och han sökte upp dem o åt.. Han va glad igen, sen sa jag =
- Ska vi åka hem ? O kolla om husse är hemma ? Vipppps så satt han i bilen.
Sen blev allt som vanligt igen.
Nu vet jag att han är skotträdd, och ska försöka om möjligt, inte utsätta honom för de.
Nu åker vi nästa vecka till Gävle, Det skall bli roligt, att träffa mina barn, dom har för länge sedan slutat med napp och blöja,,men ändå är dom mina barn.
träffa pappa och vara till hands vid hans flytt.
Träffa mina vänner.
Äta kräftor, surströmming,räkor, nåt japanskt, typ rå fisk. har man tur får man äta en rejäl plankstek.
Jag tar med lite hjortkött och vildsvin.
Saknar Roberth och Karin och min lilla Hulda, Pappa & hushållerskan, Syster, Bror,systerdotter Sara.
Hedesunda ,Oslättfors...
och alla älskade vänner, som kanske inte vet, att jag saknar dem.
lennart.loise.per/bengt/katarina/buze ni står på tur.
Är resklar, Vi ses. kram
Till alla som gästar oss...
Våran lillstuga har varit bemannad i stort sett från midsommar.
Tänk att folket Vill komma, fast vi har regält med insekter, inte nu,
flugorna bara försvann, jag kalkade på dygan, kan ha hjälpt.
Mygg finns det inte massor av, inte ett enda myggbett,,,, men knott har vi haft, miljarder... men dom har lagt sig för vintervila.
Önskar att vårt hem varit mera tip/top.
men det tycks inte ängsla våra gäster,
Tacksam för våran fina glas-orangeri-växthus-matsal-mysrum.
Just nu är Jimmy och barnen Philip och Rasmus här, och det känns skönt att få en kram av en pojkunge, som är solbränd och full av sand, som kramar och pussar mig på kinden, fast vi inget släktskap har så är dom som "mina" ändå. Lillasyster Wilma skolas in på dagis, o är hemma med mamma Emma.
Det är kärlek.
Pojkungar som springer en till mötes, med en borderterrier i hälarna, som ochså är överlycklig.
Visst är det kärlek.
T har en 4 barn, och 10 barn-barn, alla kanske inte älskar mig, det behövs inte heller, det handlar bara om att respektera varandra, och jag respekterar dem.
Och kan väl ochså säga att jag älskar dem, för dom är en del av T.
Och jag älskar honom.
Fast han är som en snurrboll i mellanåt...
men ingen är felfri.
Men saknar de mina, så jag ser framemot att åka till Gävle,
Sen kommer ett möte i helgen, som ochså betyder oerhört mycke,
57-12-21 ..... undrar vad han har för slutsiffror ? borde ochså va på 14 i början,
Livet har så mycket att ge, för nyfikna och vakna tanter...
Men nu är det dax att sova, arbetsdag i morgon.
Sov gott,
Glöm inte att vara snäll och vänlig,
skicka leenden,,du får dem tillbaka....
Kram.
