tantewa

Alla vet... Att jag tog min älskade T på en resa till Norge och Bergen, men alla vet inte hur besvärligt det var att ta sig över fjället, Hardangervidda, var inte någon rolig sak att möta, de tyckte inte vakterna vid stationen heller.
För oss var det bara att vända och köra en omväg på 15 mil, vi hade inga snökättingar till husbilen.
Dumt av mig att inte fota,men blev väl för slagen. Av att få vända.
Det skulle gå en konvoj, men vi fick inte följa.

Den andra vägen....
En fantastisk upplevelse.
Så vackert.
men så skrämmande och ensamt.
Vägen vi fick ta från 1000 m ovan havet, var ingen mindre isig och snöig väg.
T fick köra ca 30 km/tim.
Isig väg,,, men blåsten tog husbilen åt vilket håll som helst.
Vi pratar backar som,,på höger sida en bergsvägg, och vänster ett stup ner i en isig fjord.
Tunnlar som var kolsvarta,, som att köra in i helvetet, och ut på en isig och kurvig väg.
men vi kom ner, och jag var som ett nervvrak.

Kan man längta till Perstorpskrysset och våra öppna landskap så intensivt som mej....tror inte de.
Jag tror att mina ögon behöver utsikt. Inte berg och fjäll och isväggar..

Väl nere så var det lika kurvigt och backigt, men hörseln kom tillbaka och vi tog in på en camping.
Vårt mål: Bergen o min BB vän, vi är födda på samma dag, och våra föräldrar har haft kontakt.

Det vara väldigt länge sedan jag träffade Johnny, men ändå när vi hälsade, så var det som en go vän, som jag sett in i ögonen på.
Öronen var mindre, men leendet minns jag.
Vad vi har gemensamt ? samma födelsedata.
Hans fru var underbar, deras barn likaså.
Dom hade ochså travhästar,Blommor som jag har hemma,som en cirkel som går runt,runt,igen,
Kände mig som hemma, Deras hundar satte min Buse på plats direkt, fast deras var mindre än våra katter.
Efter en god middag och efterätt så satt vi som främlingar, men ändå som goaste vänner.
Långa många diskutioner om vår första levnadsvecka, vi firade vår första jul i hop.
jag har fått en massa information om min första levnadstid.
Ibland blandas ord med allt för mycket tvivel,
Men vet idag.
Frågor och funderingar,
Allt ligger på hyllan.
Nu vet jag.
Och är evigt tacksam.

Resan över fjället var värt varje centimeter.


Jag hade min mor hos mig,hela tiden som nyfödd.
Det gör mig så glad, så lycklig.

Nu har jag ingen Mor mer.
Önskade att hon fick se mig så lycklig.
jag har mycket att vara tacksam över, och att leta i sin historia, med olikheter i berättelser, gör dig bara förvillad,
men nu har alla pjäser hamnat rätt,
Min mor sade sina sista ord till mig. Ewa du får inte vara ledsen, jag kommer alltid att finnas hos dig.
Hur kan en 4 -barnsmor hitta orden, straxt innan döden hämtar hem henne.

Tänk så rörigt det kan bli, och så hysteriskt.
Men nu är allt på plats.
All ångest och förtvivlan har somnat.

Mina föräldrar är mina mest älskade.
Det är dom som format mig.
Till den individ jag är idag.

En lycklig Ewa.